laajni

Det har varit upp och ner och en konstant berg och dalbana. Jag har fått nya underbara vänner men även tappat kontakten med de gamla som man träffade varje dag i tre år. Men jag antar att det är sånt som händer, man glider ifrån varandra och hittar nya, alla kan inte vara vänner förevigt. Men jag har inte förlorat alla gamla utan jag har ett par kvar som jag är väldigt glad över. Jag trodde inte man skulle hitta nya vänner så fort som man faktiskt gjorde och att man skulle klicka så bra ihop. Jag är jätteglad att jag hittade er (ni vet vilka ni är) och jag hoppas det varar länge.

.

I nian var allting väldigt enkelt, tryggt och stabilt. Man kände allt och alla, man behövde inte bry sig om utseendet och man behövde inte lägga ner hela sin fritid på läxor. Det jag saknar mest med högstadiet är just tryggheten. Man kände alla, var vän med nästan alla och man hade en personlig realtion till lärarna. Själva skolan var också mycket enklare, nu måste man kämpa lite hårdare och puscha sig själv lite mer, men jag antar att det är så att växa upp.

.

Jag har väl fortsatt vara samma person som jag var innan men det är klart man har förändrats en del, för man har ju gått igenom en del under det senaste året. Vänner har kommit och gått, kärleken har kommit och gått och även sårat en del. Men ju mer sånt man går igenom desto mer vet man att man måste ta vara på sina vänner så de inte går förlorade. Somsagt har året varit upp och ner men jag älskar att man har fått en ny start och lite av ett nytt liv. Har lärt känna massor av nya härliga människor och lärt mig en del. Jag hoppas det bara blir bättre och att tvåan inte dödar totalt..